Man tror att festerister är människor som festar en massa. Just nu känns det nog tvärt om. Årets första kravall som förmodligen kommer att vara tokfylld med folk. Men vad gör Tryckbar? Jo, de jobbar! Så medan andra skålar, dansar och roar sig ska vi hänga upp jackor, sitta i entrén och samla upp glas. Men det är väl en bajsmacka som man får ta antar jag. Jag kommer ju i alla fall inte att vara bakfull imorgon.. om det inte blir städöl vill säga. Jaja, nån knorr blir det väl på den här kvällen också. Det brukar ju lätt bli det. Nu ska jag stoppa i mig lite macka innan jag klär mig i grönt.
Fridens!
lördag 31 januari 2009
fredag 30 januari 2009
Tagning 2
Ni har så rätt. Smör och ost hör hemma på mackor inte i brev. Så nu blir det version två av mitt ansökningsbrev. Less butter more.... tja... truth. Om någon skulle vilja skänka mig en praktikplats skulle jag också bli väldans glad. Men det blir nästa projekt det. Nu ska jag författa storverk!
torsdag 29 januari 2009
Hej!
Jag heter Maria och jag hatar att skriva personliga brev. De innehåller inget annat än smör och ost! Hur klarar någon av att läsa skiten utan att behöva skrubba sig ren sedan. Vem vill läsa min kärleksförklaring till Skottland, vilka coola och inte alls klyschiga erfarenheter jag fått av att jobba på Adecco och vara scout samt hur otroligt givande jag tror att det ska bli om jag får åka iväg i höst? Men framför allt; Vem kom på att ställa frågan varför vill du åka? För att jag kan så klart! För att ni ger mig en toppenmöjlighet som jag helt enkelt måste ta vara på! För att jag älskar att se nya saker och uppleva nya grejer! För att jag måste utmana mig själv annars skrumpnar jag bort och dör här i min soffa! För att jag är uppvuxen i ett i-land med möjligheter och för alla stackare som saknar dessa möjligheter måste jag se till att ta vara på mina! För att jag inte vill börja ta saker för givet! För att jag vill lära mig något nytt! Av precis samma anledning som alla andra! Så sluta kräv korkade brev, prata med mig en stund istället och skicka mig sedan på äventyr. Det som står i brevet är ändå bara en stereotyp, det jag vill att ni ska se av mig, mina noga övervägda formuleringar och det jag tror gynnar mig. Möt mig över en kaffe istället. Jag lovar att det är bättre!
söndag 25 januari 2009
Vissa
Det är spännande vilka tankar och reaktioner vissa människor triggar. Helt på automatik går det, fast det inte borde. Jag menar, vem tillät tankarna att ta sin egen bana, hur fan ska man då kunna vara rationell?! Tur att man kan sätta sig ner och analysera lite ibland. Annars skulle man ju bli ett totalt nutcase! Logiska tankar och (halvt) objektiva iakttagelser tar lite mer tid. Synd det.
fredag 23 januari 2009
Varde ljus!
Jag samlade äntligen mod och gick tillbaka till lampbutiken och köpte en ny blomlampa. Så nu kanske mina växter också kan se annat än halvdöda ut. Håller en tumme. Maria erbjöd sig till och med, inte helt seriöst, att köpa den åt mig. Lite som när man var tonåring och inte tordes köpa kondomer. Vem hade trott att det skulle gälla glödlampor när man blev äldre!?
måndag 19 januari 2009
Nakenbilder och sexvideos
Idag sparkade skolan igång igen... Det är ju sådant som drabbar oss alla. Men det blir nog fint denna terminen också. Fast man kan ju undra när föreläsaren i immaterialrätt envisas med att använda oss, vårt bloggande och vad vi publicerar på våra bloggar som exempel för vilka rättsföljder som kan dyka upp. Efter ett tag var det tydligt att vi alla var en samling pervon som frekvent postade nakenbilder och sexvideos utan ens en gnutta dåligt samvete och eller eftertanke. Så jag antar att det bara är att slita av sig kläderna och börja... Han verkar ju trots allt vara någon form av auktoritet på området.
Åh, just det! Ovanstående är inte ämnat att vara förtal utan är endast publicerat som ett skämt om hur fel det kan bli när man ska ge exempel på saker! (Bara för att vara på den säkra sidan)
Åh, just det! Ovanstående är inte ämnat att vara förtal utan är endast publicerat som ett skämt om hur fel det kan bli när man ska ge exempel på saker! (Bara för att vara på den säkra sidan)
lördag 17 januari 2009
Milkshake för vuxna
Inte kan man anklaga mig för att sakna barnasinnet. Passade på att använda mixerstaven och sno ihop en citronmilkshake till kvällens film, Flicka med pärlörhänge. Fast helt barnvänlig är den ju inte eftersom citronsmaken kommer från Limoncello Cream, en härlig citron-gräddlikör från Italien. Men själkvlart ska den drickas med sugrör och vilket kan passa bättre än mitt Happy Meal sugrör från Donken med en liten skelettgubbe på (för mjölk ger starka ben...). Ska det svullas ska det göras med stil.
För övrigt kan jag meddela att jag idag hört ordet könsumgänge fler gånger än förmodligen någonsin tidigare i mitt liv. Var på en utställning och lyssnade på historien om Per som föddes som hermafrodit och under sommaren 1959 mer var flickan Hanna än pojken Per. Mycket intressant.
Hur som helst, nu ska jag svulla och kolla på film.
Fridens!
För övrigt kan jag meddela att jag idag hört ordet könsumgänge fler gånger än förmodligen någonsin tidigare i mitt liv. Var på en utställning och lyssnade på historien om Per som föddes som hermafrodit och under sommaren 1959 mer var flickan Hanna än pojken Per. Mycket intressant.
Hur som helst, nu ska jag svulla och kolla på film.
Fridens!
fredag 16 januari 2009
Varde mörker
När man bor halvvägs ner under jorden och har spegelfilm på fönstren blir det lätt lite ont om ljuset till de gröna vännerna. Så ända sedan jag flyttade hit i maj har jag haft för avsikt att köpa en blomlampa för att mina växter ska få det ljus de behöver. Med jämna mellanrum har jag därför tittat förbi en lampbutik i stan som saluför dessa lampor. Men de har just för tillfället aldrig haft den sort som jag vill ha. Idag hade jag dock tur, de hade en spotlightlampa med smal fot för beskedliga 79 svenska kronor. Av någon ondskefull anledning var dock den lilla gynnaren förpackad i en plastförpackning av den motsträviga typen som endast låter sig öppnas med sax (eller kniv om man nu vill riskera att förlora fingrarna). Väl åter i hemmets trygga vrå gav jag mig alltså in på att befria min nyinköpta lampa från den besvärliga plasten. Men tro på fan att jag slinter, just som lampan ska till att slinka ut ur förpackningen gör den ett skutt över mina väntande händer och landar med ett talande kras på mitt köksgolv. Så här sitter jag nu, utan lampa, med lika hängiga växter som tidigare och 79 kronor fattigare. Och Herren sade; Varde mörker! Så vem är jag att opponera mig...
torsdag 15 januari 2009
Aj fan! till middag
Fröken Tjernström gör en paj
Kära dagbok, sedan sist jag skrev här har jag försökt göra en paj. Jag plattade ut pajdegen till en botten som täckte hela min pajform. Sedan gjorde jag en lite improviserad tacoröra som jag fyllde pajen med. Efter det rörde jag ihop en god tacosås att toppa min skapelse med. Det såg verkligen mumsigt ut. Nu skulle pajen bara in i ugnen en stund för att gräddas ihop lite. Men när jag öppnade ugnen och skulle stoppa in pajen insåg jag att pajformen var bredare än ugnen, Aj fan!
Kära dagbok, sedan sist jag skrev här har jag försökt göra en paj. Jag plattade ut pajdegen till en botten som täckte hela min pajform. Sedan gjorde jag en lite improviserad tacoröra som jag fyllde pajen med. Efter det rörde jag ihop en god tacosås att toppa min skapelse med. Det såg verkligen mumsigt ut. Nu skulle pajen bara in i ugnen en stund för att gräddas ihop lite. Men när jag öppnade ugnen och skulle stoppa in pajen insåg jag att pajformen var bredare än ugnen, Aj fan!
Etiketter:
Aj fan
onsdag 14 januari 2009
Insikt under en sten
Sakta men säkert har det smält in, jag lever under en sten. För ett par år sedan betraktade jag mig själv som en ganska smart person som hade koll på vad som pågick i världen. Kanske för att jag hängde med intelligenta vänner som hade insikter och åsikter om vad som hände och dessa ventilerades över såväl latte som cosmopolitan. Men på senare tid har det varit totalt förfall. Under hösten har jag inte ens tagit mig tid att läsa Metro. Att jag har dn.se som startsida hjälper ju föga när jag startar om Firefox ungefär en gång i veckan. För drygt fyra år sedan valde jag besviket att inte se valvakan när George W. Bush omvaldes eftersom jag hade en tidig föreläsning dagen efter. Dock tänkte jag mig att 08, då jäklar ska jag sitta uppe. I höstas när det var dags för detta historiska val sov jag dock djupt under min sten.
Så när jag slog mig ner på Esspresso House med min kaffe, en cheesecake och Barack Obamas memoarer insåg jag: Det får vara nog nu! Slut på chicklitt, maraton tetris och överflödet av amerikanska serier. Fritt fram för memoarer, verk av prisbelönta författare, svt-produktioner, rapport och nyhetssajter. Visst, lite Top Model kommer det att bli och jag tänker då rakt inte ge upp Grey's Anathomy. Men någon måtta får det helt enkelt vara. Det är dags att återta kunskapen!
Så när jag slog mig ner på Esspresso House med min kaffe, en cheesecake och Barack Obamas memoarer insåg jag: Det får vara nog nu! Slut på chicklitt, maraton tetris och överflödet av amerikanska serier. Fritt fram för memoarer, verk av prisbelönta författare, svt-produktioner, rapport och nyhetssajter. Visst, lite Top Model kommer det att bli och jag tänker då rakt inte ge upp Grey's Anathomy. Men någon måtta får det helt enkelt vara. Det är dags att återta kunskapen!
lördag 10 januari 2009
Dagens...
... otrevligt
Ett barn, gissningsvis i 12års åldern, som när vi närmar oss Stockholm C reser sig upp och tar sin väska, hostar ett par gånger och sedan kräks rakt ut. På dörren mot den tysta avdelningen och på golvet. Han hostar lite till, men står kvar, och hans mamma undrar vad som hände. Jag kräktes, svarar han och sekunden efter gör han det igen! Hans mamma uppmanar honom att gå på toa, vilket han inte gör. Äckelmagad som jag är går jag i det här läget från min plats strax brevid och ställer mig ett antal säten bort, håller för näsan och önskar att vi ska vara vid perrongen snart.
... ros
Till pappan som satt mitt emot mig. När jag inser att min väska naturligtvis står fasligt nära kräkspölen och att jag faktiskt måste ha den ser jag vänligt och lätt lidande på honom och undrar om han skulle kunna räcka mig väskan, jag har så fasligt svårt för det där med spyor. Snabbt och lätt får han tag på min väska, ställer den framför sig och tittar lite på den. Jag tror den har klarat sig, säger han. Nej, vänta det är några stänk. Så vänder han sig om och fiskar efter servetter samtidigt som jag får fatt i en av mina näsdukar. Jag ska precis till att böja mig fram och torka när han tar den ur min hand och torkar av min väska. Vissa människor finns det helt enkelt för få av här i världen!
Ett barn, gissningsvis i 12års åldern, som när vi närmar oss Stockholm C reser sig upp och tar sin väska, hostar ett par gånger och sedan kräks rakt ut. På dörren mot den tysta avdelningen och på golvet. Han hostar lite till, men står kvar, och hans mamma undrar vad som hände. Jag kräktes, svarar han och sekunden efter gör han det igen! Hans mamma uppmanar honom att gå på toa, vilket han inte gör. Äckelmagad som jag är går jag i det här läget från min plats strax brevid och ställer mig ett antal säten bort, håller för näsan och önskar att vi ska vara vid perrongen snart.
... ros
Till pappan som satt mitt emot mig. När jag inser att min väska naturligtvis står fasligt nära kräkspölen och att jag faktiskt måste ha den ser jag vänligt och lätt lidande på honom och undrar om han skulle kunna räcka mig väskan, jag har så fasligt svårt för det där med spyor. Snabbt och lätt får han tag på min väska, ställer den framför sig och tittar lite på den. Jag tror den har klarat sig, säger han. Nej, vänta det är några stänk. Så vänder han sig om och fiskar efter servetter samtidigt som jag får fatt i en av mina näsdukar. Jag ska precis till att böja mig fram och torka när han tar den ur min hand och torkar av min väska. Vissa människor finns det helt enkelt för få av här i världen!
Aj fan! x2
Ibland tänker man inte på något som när det sedan händer är fullständigt logiskt andra gånger handlar man lite för snabbt för sitt eget bästa. Därför kommer nu Aj fan! 2 och 3.
Familjen Tjernström försöker smälta en ispropp
Som sagt, ibland vet man saker egentligen, men man glömmer bort dem. Man vet ju egentligen att man inte ska hälla ut stekfettet i avloppet utan torka av stekpannan med lite hushållspapper först. Men hur många gånger gör man det? Inte många, inte jag i alla fall.
Hur som helst placerade vi en kupévärmare under diskbänken i hopp om att våra ledningar hade frusit någon stans nära så att värmen skulle tina isproppen. Under diskbänken blev det efter ett tag väldigt varmt och mysigt. Så varmt att det gamla stekfett som låg och gottade sig i avloppsrören började rinna iväg neråt. Utanför huset var dock röret kallt och längre än så rann inte fettet. Resultatet blev istället att allt fett började samla sig på ett ställe och Hey, Presto! Vi fick stopp i avloppet. Egentligen kanske vi borde ha insett det, men stekfett i avloppet är ju inte något man tänker på dagligen. När vi sedan stod där, utan rinnande vatten och med ett igenkläggat avlopp var det inte så mycket mer att säga än; Aj fan!
Självklart löste det sig, men inte utan ett Aj fan till:
Familjen Tjernström löser en fettpropp!
Ett mycket kompetent sätt att bli av med en propp i avloppet är att använda sig av kaustiksoda. Detta kräver dock att man även häller på rejält med varmt vatten. Dock var ju vatten, och då speciellt sådant som rann, en bristvara i det Tjernströmska hushållet vid denna tidpunkt. Men efter visst övervägande beslutade vi ändå att hälla på kaustiksodan och koka upp smält snö. Sagt och gjort, kaustiksodan hälldes på. Dock inser vi ganska snabbt att vi inte hade sådär jättemycket snö smält och helt klart inget vatten som var varmare än rumstemperatur. Så medan kaustiksodan sprider sin allt annat än angenäma doft genom köket säger vi Aj fan!, drar upp våra tröjor över näsorna och smälter snö för allt vad tygen håller.
Familjen Tjernström försöker smälta en ispropp
Som sagt, ibland vet man saker egentligen, men man glömmer bort dem. Man vet ju egentligen att man inte ska hälla ut stekfettet i avloppet utan torka av stekpannan med lite hushållspapper först. Men hur många gånger gör man det? Inte många, inte jag i alla fall.
Hur som helst placerade vi en kupévärmare under diskbänken i hopp om att våra ledningar hade frusit någon stans nära så att värmen skulle tina isproppen. Under diskbänken blev det efter ett tag väldigt varmt och mysigt. Så varmt att det gamla stekfett som låg och gottade sig i avloppsrören började rinna iväg neråt. Utanför huset var dock röret kallt och längre än så rann inte fettet. Resultatet blev istället att allt fett började samla sig på ett ställe och Hey, Presto! Vi fick stopp i avloppet. Egentligen kanske vi borde ha insett det, men stekfett i avloppet är ju inte något man tänker på dagligen. När vi sedan stod där, utan rinnande vatten och med ett igenkläggat avlopp var det inte så mycket mer att säga än; Aj fan!
Självklart löste det sig, men inte utan ett Aj fan till:
Familjen Tjernström löser en fettpropp!
Ett mycket kompetent sätt att bli av med en propp i avloppet är att använda sig av kaustiksoda. Detta kräver dock att man även häller på rejält med varmt vatten. Dock var ju vatten, och då speciellt sådant som rann, en bristvara i det Tjernströmska hushållet vid denna tidpunkt. Men efter visst övervägande beslutade vi ändå att hälla på kaustiksodan och koka upp smält snö. Sagt och gjort, kaustiksodan hälldes på. Dock inser vi ganska snabbt att vi inte hade sådär jättemycket snö smält och helt klart inget vatten som var varmare än rumstemperatur. Så medan kaustiksodan sprider sin allt annat än angenäma doft genom köket säger vi Aj fan!, drar upp våra tröjor över näsorna och smälter snö för allt vad tygen håller.
Etiketter:
Aj fan
tisdag 6 januari 2009
Man är alltid scout
Man är inte scout en timme i veckan när man är på scouterna, scout är man hela tiden.
Det sa min ledare till mig någon gång i tiden och jag tyckte på något vis att det verkade rätt. För så var det väl på något sätt för oss som inte var med för att kompisarna var det utan för att det var sådana vi var. Av någon anledning så tyckte vi om att vara där, bland mossa, träd, sisalgarn, lägerbålskvällar och otäta regnjackor. Kanske kände vi inte alltid att vi tyckte om det. Som när vi stod där i alla hällregns moder och inte ens det tuffaste regnstället höll sin ägare torr, eller när vi vaknade i 27-gradig kyla och insåg att fotogenvärmaren slocknat för flera timmar sedan. Men likt förbaskat var vi där igen nästa gång det vad dags. För det var sådana vi var, scouter.
Jag har inte varit aktiv på länge nu, men ränderna går inte ur en tiger. Har man druckit tillräckligt många kåsor o'boj med barr i så har man hunnit formas. Det är snart ett och ett halvt dygn sedan något vatten rann i huset. Lite drygt är det, men jag är ändå inte nämnvärt störd av det. Visst, lite 1800-tals varning är det ju på att smälta snö i gryta på vedspisen för att kunna spola på toaletten. För att inte tala om att det känns lite muppigt att spola med hink! Jag kan inte förneka att jag tycker att både mina händer och vårt porslin känns renare när de tvättas i rinnande vatten. Men jag har en känsla av att det till största delen är inbillning. Visst, jag tänker inte bjuda kungen på middag på de tallrikarna (fast det finns det andra anledningar till också) men de duger. Den lilla scouten i mig vet att det inte är hela världen. Vi kommer inte att dö om vårt porslin inte glänser som i en Yes-reklam. Det är bara något som vi har lyckats inbilla oss med alla smarta maskiner och kemikalier. Lite skit rensar magen, eller härdar den, snarare. Sen behöver man ju inte äta gul snö för det. Allt jag säger är att en liten bakterie eller två kan kroppen hantera och lite skit bakom öronen kan man leva med. Det är inte så farligt att bara lukta människa och ha lite fett hår en dag. Det finns saker här i livet som är viktigare.
Nu ska jag hiva upp vattendunken och skölja stekpannan lite.
Var redo!
Det sa min ledare till mig någon gång i tiden och jag tyckte på något vis att det verkade rätt. För så var det väl på något sätt för oss som inte var med för att kompisarna var det utan för att det var sådana vi var. Av någon anledning så tyckte vi om att vara där, bland mossa, träd, sisalgarn, lägerbålskvällar och otäta regnjackor. Kanske kände vi inte alltid att vi tyckte om det. Som när vi stod där i alla hällregns moder och inte ens det tuffaste regnstället höll sin ägare torr, eller när vi vaknade i 27-gradig kyla och insåg att fotogenvärmaren slocknat för flera timmar sedan. Men likt förbaskat var vi där igen nästa gång det vad dags. För det var sådana vi var, scouter.
Jag har inte varit aktiv på länge nu, men ränderna går inte ur en tiger. Har man druckit tillräckligt många kåsor o'boj med barr i så har man hunnit formas. Det är snart ett och ett halvt dygn sedan något vatten rann i huset. Lite drygt är det, men jag är ändå inte nämnvärt störd av det. Visst, lite 1800-tals varning är det ju på att smälta snö i gryta på vedspisen för att kunna spola på toaletten. För att inte tala om att det känns lite muppigt att spola med hink! Jag kan inte förneka att jag tycker att både mina händer och vårt porslin känns renare när de tvättas i rinnande vatten. Men jag har en känsla av att det till största delen är inbillning. Visst, jag tänker inte bjuda kungen på middag på de tallrikarna (fast det finns det andra anledningar till också) men de duger. Den lilla scouten i mig vet att det inte är hela världen. Vi kommer inte att dö om vårt porslin inte glänser som i en Yes-reklam. Det är bara något som vi har lyckats inbilla oss med alla smarta maskiner och kemikalier. Lite skit rensar magen, eller härdar den, snarare. Sen behöver man ju inte äta gul snö för det. Allt jag säger är att en liten bakterie eller två kan kroppen hantera och lite skit bakom öronen kan man leva med. Det är inte så farligt att bara lukta människa och ha lite fett hår en dag. Det finns saker här i livet som är viktigare.
Nu ska jag hiva upp vattendunken och skölja stekpannan lite.
Var redo!
måndag 5 januari 2009
Du vet att...
... du bor i Norrland när du vaknar en helt vanlig måndag i januari och saknar vatten. Inte för att du glömt betala räkningen utan för att rören frusit!
... du bor på landsbygden när du samma måndag kan ringa till valfri granne och be om att få låna deras badrum för tvätt och tandborstning (och dessutom helt självklart får sno med dig en flaska vatten hem så att du kan koka kaffe).
... du älskar det
... du bor på landsbygden när du samma måndag kan ringa till valfri granne och be om att få låna deras badrum för tvätt och tandborstning (och dessutom helt självklart får sno med dig en flaska vatten hem så att du kan koka kaffe).
... du älskar det
söndag 4 januari 2009
Aj fan!
Vi gör en hel del mindre begåvade saker utan att ens tänka på det. Ibland kommer vi på direkt att vår lösning helt klart inte kommer att få något nobelpris. Andra gånger behöver vi lite hjälp på traven med att inse vad vi egentligen gjort, till våra medmänniskors stora nöje. Hur som helst förgylls vår vardag med jämna mellanrum av egna och andras mer eller mindre genomtänkta lösningar och det enda vi kan säga är; Aj fan, det där var ju inte speciellt smart! Därför presenterar jag nu Aj fan!-listan, små dumheter i kronologisk ordning, eller i alla fall i den ordning de dyker upp i mitt huvud.
Först ut:
Okänd snöröjare i Timrå Kommun
Där E4 passerar Timrå finns på båda sidor av vägen busshållplatser. Dessa hållplatser används dagligen av ett antal långfärdsbussar. På den södergående sidan finns därför en parkeringsplats för alla dem som önskar hämta upp en resenär med bil. Så långt är allt väl, men det är här vår glade amatör kommer in i bilden. Vinter i norrland innebär som bekant snö. Självklart måste parkeringen snöröjas så att man även vintertid kan plocka upp sina bekanta vid bussen. Dessutom så måste även gångvägen till parkeringen och busshålplatsen röjas, för man ska ju kunna ta sig fram till fots också. Sen upphör dock logiken. För av någon anledning har ingen snöröjt bilvägen till parkeringen! Jag skulle gärna vilja veta hur tankegången bakom detta beslut sett ut. Man kan ju förvisso köra på gångvägen, men det går ett envist rykte om att det inte är helt lagligt. Kanske handlar det om en hint om att väjla kollektivtrafiken. Eller så tyckte någon att det ju är huvudsaken att man kan gå till sin parkerade bil... Hur som helst sitter vi förvånade bilister där och tänker: Aj fan, detta var ju inte bra!
Först ut:
Okänd snöröjare i Timrå Kommun
Där E4 passerar Timrå finns på båda sidor av vägen busshållplatser. Dessa hållplatser används dagligen av ett antal långfärdsbussar. På den södergående sidan finns därför en parkeringsplats för alla dem som önskar hämta upp en resenär med bil. Så långt är allt väl, men det är här vår glade amatör kommer in i bilden. Vinter i norrland innebär som bekant snö. Självklart måste parkeringen snöröjas så att man även vintertid kan plocka upp sina bekanta vid bussen. Dessutom så måste även gångvägen till parkeringen och busshålplatsen röjas, för man ska ju kunna ta sig fram till fots också. Sen upphör dock logiken. För av någon anledning har ingen snöröjt bilvägen till parkeringen! Jag skulle gärna vilja veta hur tankegången bakom detta beslut sett ut. Man kan ju förvisso köra på gångvägen, men det går ett envist rykte om att det inte är helt lagligt. Kanske handlar det om en hint om att väjla kollektivtrafiken. Eller så tyckte någon att det ju är huvudsaken att man kan gå till sin parkerade bil... Hur som helst sitter vi förvånade bilister där och tänker: Aj fan, detta var ju inte bra!
Etiketter:
Aj fan
fredag 2 januari 2009
Midvintershopping
Jag har sagt det förut och jag säger det igen; det är något underligt med shoppingutbudet såhär års. Även om stilen kanske varierar är utbudet ändå snarlikt. Visst, det smyger sig in ett och annat festligt litet linne, och standardsortimentet av jeans och t-shirts finns ju alltid. Men annars består klädbutikerna av två huvudkategorier, varma koftor och tröjor eller sexiga underkläder. (Jag räknar inte med alla rea-plagg eftersom de faktiskt härstammar från utbudet tidigare under året och är helt säsongsoberoende.)
Man vandrar runt i butiken och klappar på stickade tröjor i diverse former och helt plötsligt står man öga mot öga med en skyltdocka vars nattlinne är så kort och litet att det tveklöst kan ha annat syfte än att bli avtaget. Ett plagg vars designer troligen har ägnat mer tid till att rita det än vad det kommer att sitta på sin köpare. Förmodligen kommer det aldrig att sitta på sin köpare så länge som det gör när hon står i provhytten och funderar på om det verkligen är detta hon söker, kommer det att åka av fort nog. Inte ett ouppskattat plagg, bara ett plagg som uppskattas intensivt. Till skillnad mot den stickade koftan som snarare sprider en mild och långvarig tillfredställelse.
Kanske är det inte så konstigt ändå. Här på våra nordligare breddgrader handlar det trots allt om att hålla oss varma under dessa vinterns kalla och mörka dagar. Sen om man väljer att göra det med sex eller yllekoftor det är väl upp till var och en. Har man tid och möjlighet är det ju faktiskt onödigt att lämna sängen, men måste man så gäller det ju att hålla sig varm. Oavsett vilket vill man ju vara lite fin ibland. Min fråga är som alltid, svart eller i färg?
Man vandrar runt i butiken och klappar på stickade tröjor i diverse former och helt plötsligt står man öga mot öga med en skyltdocka vars nattlinne är så kort och litet att det tveklöst kan ha annat syfte än att bli avtaget. Ett plagg vars designer troligen har ägnat mer tid till att rita det än vad det kommer att sitta på sin köpare. Förmodligen kommer det aldrig att sitta på sin köpare så länge som det gör när hon står i provhytten och funderar på om det verkligen är detta hon söker, kommer det att åka av fort nog. Inte ett ouppskattat plagg, bara ett plagg som uppskattas intensivt. Till skillnad mot den stickade koftan som snarare sprider en mild och långvarig tillfredställelse.
Kanske är det inte så konstigt ändå. Här på våra nordligare breddgrader handlar det trots allt om att hålla oss varma under dessa vinterns kalla och mörka dagar. Sen om man väljer att göra det med sex eller yllekoftor det är väl upp till var och en. Har man tid och möjlighet är det ju faktiskt onödigt att lämna sängen, men måste man så gäller det ju att hålla sig varm. Oavsett vilket vill man ju vara lite fin ibland. Min fråga är som alltid, svart eller i färg?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
