Det var som fan

Haha, good old facebook är verkligen en sammanslutning för hobbystalkers. Jag kan inte dölja att jag är en av dem, för jag fick just veta något rätt lustigt. För inte ens två månader sedan fick jag höra ett beklagande uttalande om en torrperiod. Nu verkar det som att den är över. Det var som fan. Mycket hinner hända på ett år, annat kan man inte säga. Så hatten av och kul att det blev regnperiod. Och som sagt, det var som fan ;)

Solbränna

Jag vet inte hur det kommer sig, men på något sätt verkar det som att magen är brunare än benen. Vad är grejen med det? Hur uppstod det? Jag är nämligen väldigt säker på att magen och benen har varit i solen lika länge och framförallt tillsammans!

Svanar

Svanar har en partner. De möts och håller ihop resten av livet. Vad de har för urvalskriterier eller motiveringar till det vet jag inte, men på något sätt måste det ju fungera eftersom de faktiskt håller ihop hela livet... Ibland skulle jag vilja vara en svan..

To twitter= to surrender?

Jag har sagt rätt länge att jag inte riktigt fattar vad jag ska med Twitter till, jag uppdaterar ju min status på Facebook rätt ofta och det som inte får plats där får ju plats här. Trots det har jag skaffat mig en Twitter-profil. Vi får väl se var det leder.. Vet egentligen inte om det ger något alls, mest för att jag inte känner så många som twittrar. Men just nu är jag bored out of my skull! Så nu tycker jag att ni alla andra ska börja twittra också så att jag har någons små vardagstankar att läsa! Kommunicera ihjäl mig för jag börjar få lappsjuka! Men säg för guds skull inget till T, han har dissat mitt Facebookberoende och hängt på Twitter ett bra tag nu så att lägga ner min "jag fattar inte vad Twitter ska vara bra för"-attityd är ju helt klart att hissa den vita flaggan, eller? (Som ni märker är jag redigt säker på att han inte läser min blogg, det är trots allt jag som är stalkern i vårt förhållande.) Hur som helst måste jag ju bli en cool mästertwittrare om det ska vara värt det (annars har jag ju lagt ner mitt motstånd till ingen nytta alls), alltså måste ni, mina god, kloka vänner hjälpa mig. Twitter with me! Låter jag som en fjortis med ett konstigt behov av att vara cool och vinna påhittade strider? Förmodligen, men om det inte snart blir en vecka med strålande sol så måste jag antingen ha något att göra eller börja rensa ogräs från grusgången! Twitter with me!

Man får inte trampa på djur

Sitter på tåget mellan Stockholm och Sundsvall. I sätet mitt emot sitter en mamma och hennes dotter på ungefär 5 år. Mamman försöker både sova och läsa, något som inte går så bra. Gång på gång uppmanar hon dottern att titta ut genom fönstret, pyssla lite själv och fundera på något, det går inte heller så bra. Ärligt talat vet jag inte många barn som på uppmaning sitter och funderar en stund. Inte heller detta barn, eller i vart fall inte tyst för sig själv. Någonstans norr om Uppsala säger hon till sin mamma:
Man får inte trampa på djur!
Mamman ser lite förvånat på sin dotter: Va?
Dottern: Man får inte trampa på djur!
Mamman svarar med eftertryck: Nej, man får INTE trampa på djur!
Dottern: Bara getingar och humlor..
Mamman: Nej, inte på getingar och humlor heller!
Här kan jag inte låta bli att undra varför. Det är ju ett utmärkt sätt att ta ihjäl fanskapen, i alla fall getingarna, tänker jag och börjar rota efter min iPod...

Att pissa på mitt hem

Då och då får man höra uttrycket att någon pissar på något/någon. Idag pissade någon på mitt hem, bokstavligen. En (förmodligen full) student ställde sig och urinerade mot min fönsterruta. Ibland kan man undra vad det är för fel på folk, jag pissar väl inte på hans fönster! Pucko!

Tid

Har du tid? Tja, jo, eller nä, eller vadå har, vem äger den egentligen? Hur kan man någonsin svara på den frågan?! Allt jag vet är att jag av någon anledning tar mig tid att göra andra saker än dem jag borde göra. För det vore ju i ärlighetens namn smartare att packa och städa än att illustrera och läsa okända människors bloggar... eller?

Det artar sig

Deadlinesdagen, 25e maj, kom och passerade. Nu gäller det bara att ta det med ro. Det var åtminstone vad jag trodde. Som det ser ut nu planeras det både hit och dit. Fast det är jag rätt nöjd med, helt stilla kan jag inte sitta. Middagar, fika, hälsa på folk och kanske en och annan öl i solen. Det enda smolket i bägaren är väl att jag är ihop med killen utan framförhållning. Så förmodligen lär jag väl inte se mer av honom i sommar än under våren bara för att jag är ledig. Men, men, jag får väl piska honom lite. Hur som helst börjar den här sommaren arta sig också, fina fisken det. Sitta stilla för länge är nog inte riktigt min grej, trots att jag är lat =)