Dagens...

... otrevligt

Ett barn, gissningsvis i 12års åldern, som när vi närmar oss Stockholm C reser sig upp och tar sin väska, hostar ett par gånger och sedan kräks rakt ut. På dörren mot den tysta avdelningen och på golvet. Han hostar lite till, men står kvar, och hans mamma undrar vad som hände. Jag kräktes, svarar han och sekunden efter gör han det igen! Hans mamma uppmanar honom att gå på toa, vilket han inte gör. Äckelmagad som jag är går jag i det här läget från min plats strax brevid och ställer mig ett antal säten bort, håller för näsan och önskar att vi ska vara vid perrongen snart.

... ros

Till pappan som satt mitt emot mig. När jag inser att min väska naturligtvis står fasligt nära kräkspölen och att jag faktiskt måste ha den ser jag vänligt och lätt lidande på honom och undrar om han skulle kunna räcka mig väskan, jag har så fasligt svårt för det där med spyor. Snabbt och lätt får han tag på min väska, ställer den framför sig och tittar lite på den. Jag tror den har klarat sig, säger han. Nej, vänta det är några stänk. Så vänder han sig om och fiskar efter servetter samtidigt som jag får fatt i en av mina näsdukar. Jag ska precis till att böja mig fram och torka när han tar den ur min hand och torkar av min väska. Vissa människor finns det helt enkelt för få av här i världen!