Varde mörker

När man bor halvvägs ner under jorden och har spegelfilm på fönstren blir det lätt lite ont om ljuset till de gröna vännerna. Så ända sedan jag flyttade hit i maj har jag haft för avsikt att köpa en blomlampa för att mina växter ska få det ljus de behöver. Med jämna mellanrum har jag därför tittat förbi en lampbutik i stan som saluför dessa lampor. Men de har just för tillfället aldrig haft den sort som jag vill ha. Idag hade jag dock tur, de hade en spotlightlampa med smal fot för beskedliga 79 svenska kronor. Av någon ondskefull anledning var dock den lilla gynnaren förpackad i en plastförpackning av den motsträviga typen som endast låter sig öppnas med sax (eller kniv om man nu vill riskera att förlora fingrarna). Väl åter i hemmets trygga vrå gav jag mig alltså in på att befria min nyinköpta lampa från den besvärliga plasten. Men tro på fan att jag slinter, just som lampan ska till att slinka ut ur förpackningen gör den ett skutt över mina väntande händer och landar med ett talande kras på mitt köksgolv. Så här sitter jag nu, utan lampa, med lika hängiga växter som tidigare och 79 kronor fattigare. Och Herren sade; Varde mörker! Så vem är jag att opponera mig...