Saker man lär sig

Många briljanta tankar uppstår i duschen. Så också dagens fundering. Under årens lopp har jag lärt mig att äta och dricka en massa saker som jag inte tyckt om från första början. Det allra första jag kan komma på är nog te. Jag tyckte inte alls att det var någon höjdare när jag först smakade, men jag antar att jag såg det som något vuxet, för jag fortsatte att sörpla tills jag började gilla det. Det senaste i raden är whiskey. Något jag tidigare inte varit förtjust i, men nu kände jag nog lite att jag inte kan komma hem och se mina whiskeydrickande vänner i ögonen och säga att jag sörplade paraplydrinkar under mina dryga 3 månader i Skottland. Alltså har jag smakat, och smakar, hittat några guldkorn och till sist känt att, jo whiskey är rätt gott. Om än inte all whiskey. Anledningarna till detta beteende har varit många, från vuxenpoängen i att dricka te till fjortisförälskelsen som fick mig att satsa på cappuccino.

Därför kom jag, där jag stod i duschen, att tänka att jag kanske ska ge havregrynsgröten en chans till. Jag har länge skytt den, om inte som pesten så i alla fall som influensan, men nu är det kanske dags att göra något åt det. Jaha, och varför det? undrar du. Jo, för att det är så simpelt att slänga ihop en havregrynsgröt till middag om man inte har tid och/eller inspiration till att göra något fabulöst. För att det mättar gött när man äter frukost för sent för att äta lunch också. Det måste ju vara bättre anledningar än att jag är kär eller att jag vill vara cool. Det handlar ju om enkla vägar till välmående. Frågan är bara vem som kommer vinna striden, jag eller gröten? Ska jag komma hem som whiskeydrickande och havregrynsgrötätande eller är det förra förändring nog för en höst? Förmodligen har jag bara för mycket tid att tänka på igen, det brukar bli såhär då ...