Regler är ändå mest som riktlinjer

Var på Paradisbadet idag. Precis som när man var liten... fast... mindre. Allt som var överväldigande, lite läskigt och mest av allt stort när man kom dit som nyfiken 12åring har liksom krympt. Men någon gång under alla dessa år som jag inte varit där, typ 6 eller nått ditåt, har de byggt en stor rutschkana som bäst övervinnes med en stooor badring. Weee! Reglerna påstod att det var max en person per ring, max två personer per dubbelring och max två ringar ihop. Vi antog kallt att de mest var att anse som riktlinjer. Vi var ju faktiskt tre personer och det vore ju taskigt att lämna någon bakom. Tre på en dubbelring var ju helt optimalt. Tre på två enkelringar kan ju inte riktigt ses som mer än 1,5 personer per ring och det kan man ju med lite ologik runda av neråt till 1 person. Tre personer på en enkelring var däremot inte en lysande idé. Instabilt, smärtsamt och ofunktionellt. Redan i första kurvan gick det åt skogen. Hägglund gjorde en faceplant och jag och Ola landade ovanpå honom. Sedan ägnade Ola och jag resten av nedfärden åt att komma först och Hägglund ägnade den åt att ha ont. Men som Ola sa (angående pulkåkning): Om det inte går fort och det finns en risk att det kan göra ont vill jag inte vara med. Dessutom är ju regler till för att brytas och lite learning by doing har ju aldrig skadat, eller...