Tur man inte har tics

På väg hem från Friskis igår hoppade jag in på ICA för att inhandla lite matprylar och en engångsgrill till kvällens happening. När jag står där i kön och känner doften av tändvätska stiga från korgen får jag syn på en kvinna mittemot. Hon hade en svart jacka i ett material som såg ut som fejklack. Då slog det mig; vilken tur att jag inte har någon form av sjukdom som gör att man får tics. I mitt fall skulle detta givetvis leda till att jag ventilerat alla mina bisarra tankar och associationer högt, gärna med armen utsträckt, pekandes på personen jag ironiserade över. Naturligtvis skulle inte hela tankekedjan skrikas ut. Det skulle istället bli mer som i Scrubs, när JD driver iväg i fantasier och sedan kommer tillbaka till världen och högt uttalar sin konstiga slutsats. Jag har dock inte lika livlig fantasi som JD så mina slutsatser skulle nog bli lite mer förståeliga, men lika fullt olämpliga att skrika ut. Så medan tanten med jackan lämnar butiken och jag staplar varor på bandet tackar jag who ever made me för att jag inte har tics. Det skulle helt enkelt inte bli bra!