Den glade motionären eller Vad gör min spegelbild egentligen?

Var på Friskis idag (förvånad någon? inte.... tänkte väl det). Det var rätt många på passet så slökorven jag hamnade naturligtvis på en plats längst fram vid ledaren. Inte direkt en plats jag gillar, men vad gör man. I vanliga fall står ju massa folk i vägen så man ser inte sig själv i spegeln. Det gör det hela mycket behagligt. Så länge man kollar på ledaren och beordrar kroppen att göra som atleten framför gör så måste man ju se lika smidig, rytmisk och kontrollerad ut som det man ser. Eller...? Idag stod jag framför spegeln och fick svaret: Nej! Jag har fortfarande en inåtroterad högerfot och jag är motoriskt efterbliven. Det tog inte lång tid innan jag övergick till att kolla på ledaren istället. Jäklar så mycket bättre jag såg ut då. I alla fall i min värld.