Kommunikation

Vi människor tenderar till att definiera våra relationer med kommunikation. Hur ofta vi pratar, vad vi egentligen säger, hur mycket vi lyssnar på, vad vi mins av det, vilka ämnen vi diskuterar och så vidare. Sen finns det ju förstås andra former av kommunikation än den talade, ögonkontakt, beröring eller skrivna meddelanden. Alla dessa sätt talar på något vis om hur vi hör ihop. Interna skämt med kompisar, smeknamn, hur vi avslutar våra sms till varandra. Eller bristen på kommunikation, vad vi väljer att inte säga, vad vi inte delar med oss av, hur vi inte berör varandra och varför vi gör så. Vad betyder det, och hur vet vi att vår tolkning är den samma som avsändarens avsikt. Så logiskt, så svårt och så skrämmande. För vad är det egentligen som jag inte får veta, vad betyder handen på axeln och hur mycket tar någon för givet att jag själv ska fylla i tomrummet med. För att inte tala om hur farligt det kan vara att låta någon annan fylla i mina tomrum eller fylla de utrymmen som lämnats för tolkning. Hur mycket ska vi egentligen lämna öppet för tolkning och hur mycket ska vi acceptera att måsta fylla i själva?