For the love of tequila igen

Såg en stand up med Johan Glans häromdagen. Han illustrerar extremt väl den där horribla känslan när man vaknar upp dagen efter och tror att man klarade sig undan rätt bra trots att promillen var förvånansvärt hög. Bara för att under dagen drabbas av insikter om vad man egentligen gjort. Hade en sån dag idag... Tequila är en form av ondska. Det visste jag ju i och för sig redan. Fast någon stans vill man ju tro att man blivit äldre och lärt sig what not to do på fyllan. Men inte då... När tequilan kommer in kommer fjortonåringen ut. Vad ska man säga, det är ju egentligen roligt, bara på lite olika nivåer. Det gäller ju att ha lite distans till sig själv och se det roliga i sina dumheter... Kan man skratta åt sig själv så kommer man långt. Sen får man helt enkelt ställa saker i relation till verkligheten. Så ikväll gör jag som Johan Glans och tänker på den danske fotbollssuportern. Ni vet han som sprang ut på planen och slog dommaren under matchen Sverige-Danmark. Han slår mig med hästlängder.