Like music to my ears...

I alla filmer, eller i alla fall i de flesta, spelas det alltid vacker musik när paret för första gången går till sängs tillsammans. Ensamma stråkar som fyller luften med sköra vibrerande toner vilka ska få oss tittare att förstå att det är så de älskandes hjärtan sjunger till varandra. Eller hela orkestrar som demonstrerar sin kraft när de tu når ett gemensamt klimax (för det gör ju alla första gången). De finns dem av oss som själva provat att återskapa detta fenomen. Att ha sex till musik, eller som Gyllene Tider uttrycker det, ska vi älska så ska vi älska till Buddy Holly. Detta kan få mer eller mindre lyckade resultat. Själv är jag av den typen som antingen ignorerar musiken omkring mig eller verkligen lyssnar på den. Effekten av detta blir tyvärr att jag helt oförberett kan börja sjunga med i en strof eller säga: lyssna på det här, det är så bra!, något som sällan uppskattas av en partner. Därför har jag gett upp tanken på sex till den perfekta musiken. Visst, är musiken på, låt den vara det. Men glöm grejen med att leta reda på de levande ljusen, favvolåten och sängen beströdd med rosenblad. Det håller inte!

Men trots att man rensat sin stund i sänghalmen från både Buddy Holly och symfoniorkestrar så kan det förekomma andra akustiska föroreningar helt utom ens kontroll. För hur bisarrt blir det inte när man ligger där med benen i vädret och helt plötsligt hör; Jag hatar Snigel! från radion i rummet brevid, eller hur Hasse Aro pratar om stackars Helena som den 3 juni 2001 blev brutalt mördad i sitt hem... Helt plötsligt tränger de in i en synnerligen privat sfär och man vet inte hur man ska bli av med dem. För hur förhåller man sig egentligen till att grannens sänggavel börjar dunsa mot väggen (självklart i otakt med det man själv håller på med) eller att Tyra Banks förkunnar att you're still in the running... lika tydligt som att hon själv stod i rummet och tittade på. I de flesta fall är det bara att skratta och hoppas på att ens partner kan tåla det. För en sak är säker, när Leif GW står i mitt sovrum och analyserar mördare, då vill jag inte vara med längre! Var går din gräns? Vilket ljud får dig att kvida av skratt oavsett om det är Mr Hunk 2009 du har mellan benen?