Tantproppen och tvåmetersmannen

Det där med att träna på Friskis är alltid lika spännande. Gick på ett medelpass idag. Ibland kommer de ihåg att säga till om att under springlåtarna så ska de som vill springa långsamt hålla sig mot mitten medan de som springer fortare får springa längre ut. Idag gjorde de inte det... Följden blev som så ofta annars att jag fick zigzaga mellan folk som sprang långsammare än mig. Tills jag fastnade bakom en klunga tanter. Långsamt lunkande 50 plusare som joggade som om svett var farligt. Tillslut hittar jag mitt tillfälle, får en lucka på utsidan och springer om. Jag hinner nöjd springa tio meter innan det tydligen är dags att hoppa lite. Gissa vad som händer sedan? Jo, vi ska springa lite till. Åt andra hållet!!! SUCK!

När springandet äntligen är över lyckas jag på något underligt vis hamna bakom en man som är minst 190 cm. Grattis! Jag ser nada och dessutom är han av den där sorten som har fullt upp med att hålla koll på sina egna rörelser för att se sig om och inse att han har en 167 cm pygmé bakom sig.. Detta gjorde naturligvis att jag inte bara fick se upp så att jag inte klev på någon bakom, jag fick akta mig för honom också. Ni kan nog gissa var det slutar. Just det, med en hand över ögat när han med stor entusiasm slänger armarna rakt ut och jag inte hinner ducka. Som tur var blev det mest en lätt touch av det hela, men ändå, man vill inte ägna halva passet åt att se upp för andras brist på motorik när man inte har någon själv!